fredag 24 april 2009

livet fortsätter:)

Trots alla svårigheter man har här i livet så fortsätter livet,man har motgångar,man har medgångar. Men det är ändå så att alla vi här har våra svårigheter. Vissa är lättare att lösa än andra. Som det här med kärlek och hur man uppfattar sig själv. Själv uppfattar jag mej som en enkel vanlig kille,som kanske har lite otur i det här som vi kallar kärlek,men som ändå har fötterna på jorden. Men hur uppfattar andra mig,det är inte många som har den självreflektionen alla gånger. Som det här med det egna måendet,hur det kan ändras efter hur man stöter på antingen en ny kärlek eller en ny motgång i form av kanske att man blir dumpad av en kärlek som man trodde på eller bara att det är tufft i livet. Alla hanterar sakerna olika. Tex du som läser denna,löser det på ett sätt som är bra eller någorlunda som är bra för din del,andra har andra sätt att lösa saken/sakerna. Men vem säger att det bara finns en lösning på problemen eller på kärlekens väg. Det är ju bara du själv som känner hur du ska tackla saken. Ingen annan kan ge dej kritik eller nåt för hur du löser det,eller om du har viljan att lösa det hela.
Många gånger blir det ju så att man skjuter fram det och då mår man sämre för att man har det hängande över sig. Eller att du har kontakt eller daglig kontakt med den som du har kär,och du vet med dej att det inte funkar. Själv har jag ju faktiskt suttit där ganska nyligen,men lösningen jag kom på för att inte gräva ner mej själv i tankarna,är just att önska personen lycka till med det valet hon har gjort. Jag kan ju inte kämpa mer än vad jag gör för då är man ju faktiskt ganska egotrippad tycker jag då.
Så jag tacklade problemet i form av att bara få svaren jag behövde för att gå vidare. O mej veterligen så finns det nån för alla,bara det att det tar längre tid för vissa(mej) att finna kärleken.
Sen blir man nog lite kräsen ju mer tiden går och ju mer"smäll" på fingrarna man får . Dvs alla misslyckanden som man har . Men allt läggs ju i erfarenhetsryggsäcken och den blir ju inte lättare men man får oxå många gånger det lättare att bära den när man ser hur man har löst det hela och hur man tacklar det:) Men en sak har jag lärt mig,aldrig mer stå utan vänner när det blåser som kallast,eller när problemen hopar sig. För det är då vännerna är som mest betydelsefulla.

Så livet går vidare hur det än är...men tids nog finner jag och alla andra lyckan:)

torsdag 5 februari 2009

hur livet kan te sig underligt...

Här i livet så gör man många misstag, själv har jag gjort väldigt många. Men inser man sina misstag och försöker undvika dem så har man också mycket att lära till andra. Bara som den här saken,att jag numer bor i kävlinge,jobbar i lund,vilket jag stormtrivs med. Men livet i göteborg hade sina fördelar,men att man gjorde misstag som gjorde att det kom en livsförändring.
Jag bodde ihop med mina barns mamma och mina barn i vårgårda under sju månader där jag verkligen fick livet jag ville ha och ville verkligen få det att fungera med henne. För det har vart många resor där vi har försökt fram och tillbaka men som inte har funkat. Och för att man verkligen vill få det att funka gör man ett sista försök. Men livet är bra underligt eftersom man tror sig vara lycklig och ändå så får man sig en hästspark som verkligen heter duga. Som i mitt fall,där det kändes helt perfekt,allt flöt,jag jobbade på taxi 020 som taxiförare,efter att jag hade blivit uppsagd på göteborgs spårvägar,där jag jobbade som bussförare. Men trots otaliga försök så är det ju ändå så att man kommer till insikten att det inte funkar i ett förhållande och då tar det slut. Jag kom hem och fann mina väskor packade och på utsidan. Det blev ett hårt slag för mej men jag insåg att jag hade tagit kärleken och livet förgivet.
Det blev att bo i bil ett par veckor tills en nära vän tyckte att jag kunde bo hos henne. Sen så efter att jag insåg att jag inte kunde bo hur länge som helst så kröp jag till korset och frågade min mamma om jag kunde få bo där hos henne eftersom min lägenhet va uthyrd i andra hand ända till sista november och kontraktet hade 3 månaders uppsägning. Men så kom chansen, taxi 020 hade vunnit ett avtal i lund och ville ha mina tjänster,jag blev handplockad av dem. Kommer ner till lund och lär känna staden snabbt och jobbar ihop med underbara människor som jag än idag värdesätter väldigt högt i livet.

Så jag kom till beslutet att jag kände mej hemma i lund efter 2 veckor. Beslöt mej att jag ville flytta ner,prova något nytt. Så jag åtke upp och sa upp lägenheten och började leta lägenhet i lund.Men som i många andra städer så är det ju ganska svårt att få tag i en lägenhet ,så jag bodde i 020:s nattlokal i 3 månader innan jag fick en helt underbar lägenhet i kävlinge som jag stormtrivs med.

Nu har jag bott här i ett år,eller det är ett år den första februari, då jag faktiskt firade med att sitta o titta ut över min baksida. Jag har alltid trott att jag skulle leva o dö i göteborg,men se där,jag vågade flytta på mej,bilda mej en ny framtid härnere och tiden går fruktansvärt snabbt härnere.

Så kommer man till nutiden när man då ska fira julen med släkten och allt det där. Sitter hemma i min charmiga lägenhet,är ute på nätet och chattar med vänner och andra när man helt plötsligt på facebook får meddelande från en jättegammal kärlek sen flera år tillbaka. Som då bor i göteborg,vi träffas på juldagen och äter med hennes bästa vännina,men tittar längtansfullt på varandra. Följer henne hem och det stämmer som jag känner,att det finns nånting där. En kärlek som har varat i en väldans massa år. Vi träffas på annandagen då jag blir hembjuden till hennes föräldrar som jag också känner sen många år,där vi har det trevligt och väldigt mysigt. Det va där vi började inleda en relation där vi pratade varje dag,flera gånger varje dag,det kunde vara i timmar. Men vi hade det underbart,och träffades när vi kunde,antingen att hon åkte ner hit eller att jag åkte upp. Och i jämförelse med allt annat så slår det här förhållandet ALLT. Ja förutom då att jag är pappa till 2 underbara barn då.
Men efter att hon hade vart nere för 2 helger sen,så ändrades allt, hon bara slutade höra av sig,på en hel veckas tid,det va t om så att jag fick tvinga fram anledningen,som jag inte tänker ta här. Så det blev så att man hipp som happ stod där ensam igen,efter en lycklig tid.

Så nog är livet bra underligt egentligen.....

Bloggintresserade


min lilla boning