fredag 24 april 2009

livet fortsätter:)

Trots alla svårigheter man har här i livet så fortsätter livet,man har motgångar,man har medgångar. Men det är ändå så att alla vi här har våra svårigheter. Vissa är lättare att lösa än andra. Som det här med kärlek och hur man uppfattar sig själv. Själv uppfattar jag mej som en enkel vanlig kille,som kanske har lite otur i det här som vi kallar kärlek,men som ändå har fötterna på jorden. Men hur uppfattar andra mig,det är inte många som har den självreflektionen alla gånger. Som det här med det egna måendet,hur det kan ändras efter hur man stöter på antingen en ny kärlek eller en ny motgång i form av kanske att man blir dumpad av en kärlek som man trodde på eller bara att det är tufft i livet. Alla hanterar sakerna olika. Tex du som läser denna,löser det på ett sätt som är bra eller någorlunda som är bra för din del,andra har andra sätt att lösa saken/sakerna. Men vem säger att det bara finns en lösning på problemen eller på kärlekens väg. Det är ju bara du själv som känner hur du ska tackla saken. Ingen annan kan ge dej kritik eller nåt för hur du löser det,eller om du har viljan att lösa det hela.
Många gånger blir det ju så att man skjuter fram det och då mår man sämre för att man har det hängande över sig. Eller att du har kontakt eller daglig kontakt med den som du har kär,och du vet med dej att det inte funkar. Själv har jag ju faktiskt suttit där ganska nyligen,men lösningen jag kom på för att inte gräva ner mej själv i tankarna,är just att önska personen lycka till med det valet hon har gjort. Jag kan ju inte kämpa mer än vad jag gör för då är man ju faktiskt ganska egotrippad tycker jag då.
Så jag tacklade problemet i form av att bara få svaren jag behövde för att gå vidare. O mej veterligen så finns det nån för alla,bara det att det tar längre tid för vissa(mej) att finna kärleken.
Sen blir man nog lite kräsen ju mer tiden går och ju mer"smäll" på fingrarna man får . Dvs alla misslyckanden som man har . Men allt läggs ju i erfarenhetsryggsäcken och den blir ju inte lättare men man får oxå många gånger det lättare att bära den när man ser hur man har löst det hela och hur man tacklar det:) Men en sak har jag lärt mig,aldrig mer stå utan vänner när det blåser som kallast,eller när problemen hopar sig. För det är då vännerna är som mest betydelsefulla.

Så livet går vidare hur det än är...men tids nog finner jag och alla andra lyckan:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade


min lilla boning